Intervju med Mattias Ronge

 

Bilden lånad från Ordfront förlag
Fick tillfälle att träffa Mattias Ronge vid en författaruppläsning på Peace & love-caféet i Borlänge en kväll i våras. Han läste ur sin debutroman ”Tittaren” och jag gillade hans språk och hans allvar i texten som var uppblandad med svart komik. Blev nyfiken på boken och köpte ett ex som jag recenserade för ett antal veckor sedan, se längre ner i bloggen!

När jag kontaktar Mattias för en intervju befinner han sig på Kanarieöarna tillsammans med sin familj. De är strandsatta efter vulknautbrottet på Island.

Berätta om hur du fick idén till boken!

När jag kom tillbaka från en nio månaders pappaledighet i Buenos Aires tyckte jag att allt gick väldigt fort. Plötsligt blev jag väldigt stressad, till och med av småsaker. Den nya känslan av otillräcklighet gav inspiration till boken.

Hur mycket av dig själv skildrar du?

Det finns så klart mycket av mig i romanen, men Marcus Tirén är i behov av sluten, professionell vård. Det är förhoppningsvis inte jag.

Du skildrar en man som går in i väggen, eller snarare som Marcus i boken uttrycker det, väggen ligger i spillror långt bakom honom. Tror du att det finns en skillnad i hur män respektive kvinnor bryter ihop?

Jag tror att känslan av att man inte kan leva upp till sina egna och omvärldens förväntningar kan vara en viktig anledning till att någon bryter ihop. Förväntningarna är nog oftast högre på kvinnor inte minst hos dem själva. Män, tror jag, löper större risk att drabbas för en tyst utbrändhet, nästan som att vara inbränd istället för utbränd, eftersom många inte klarar att uppfattas som svaga och har svårt att prata om känslor. Kanske är detta på väg att vändas, eftersom många böcker just nu handlar om utsatta män.

Hur lång tid tog det dig att skriva romanen?

Boken kanske tog ett år att skriva, om man räknar in hela processen.

Behövdes någon research?

Den mesta researchen i boken kretsade kring mig, att jag vände och vred på egna känslor och förstorade dessa, satte dem i nya sammanhang och allmänt grottade ner mig i mörka skrymslen som jag upptäckte att det fanns rätt gott om

Hur gick det till när du blev antagen?

Jag hade kontakt med ett par-tre större förlag och Ordfront var mest intresserade. När jag träffade förlagschefen Pelle Andersson fick jag ett stort förtroende för honom. Jag är glad över att det blev Ordfront, eftersom det känns som en kvalitetsstämpel, som att få ett godkännande redan innan recensionerna.

Hur mycket har boken sålt?

Den har sålt okej. Tittaren var under en period Sveriges fjärde mest recenserade roman, vilket var väldigt oväntat. Men tyvärr är den inte också Sveriges fjärde mest sålda roman.

Är du nöjd med resultatet?

Jag är väldigt nöjd över recensionerna, både att så många recenserade och att de allra flesta recensenter tyckte om den. Det är klart att jag också skulle vilja sälja lika många böcker som Dan Brown, men det får bli nästa roman.

Kan du säga något om en eventuell uppföljare?

Jag skriver en ny bok som kretsar kring girighet. Jag fortsätter alltså att utforska mina egna dåliga sidor, och för varje dålig sida som jag skriver om verkar det som att jag utvecklar två nya. Den nya boken kommer ut hösten 2011.

 

 

Annonser

Recension: Tittaren

 av: Mattias Ronge
 
Kan man ha gått in i väggen om man har varit pappaledig i två månader och bara glidit runt och druckit kaffe i Buenos Aires? Nej, säger sig huvudpersonen i denna bok, det måste vara något annat som gör att han inte kan handla på Konsum utan att få ångest, att han bajsar på sig i sin egen hall och att hans lilla dotter har ett gammalt mansansikte.
 
Marcus börjar se konstiga saker efter sin ledighet men kundmötena där han fungerar som kriskonsult flyter på och alla vill ha hans tjänster. Han uppträder dock allt mer underligt inför sina arbetskamrater och familj men ingen verkar riktigt förstå vad som sker med honom. En turist dör inför hans ögon och Marcus klandrar sig själv för att han inte gjort mer, för att han bara varit en ”tittare”. I parallellhistorier får vi även följa den polske turisten och skälen till att han besöker Sverige. Vi får även följa Marcus kompis Peter som dribblar med miljonbiljopp i en firma han skäms för att han jobbar i. För varje sida kommer katastrofen allt närmare och flåsar dem alla i nacken.
 
”Tittaren” är en dråplig, rolig, spännande men även sorglig bok. Den rör sig i en överklassvärld där oddsen är höga och eventuella misslyckanden stora. Mest sympati får man förstås för huvudpersonen Marcus, som hela tiden kämpar emot sin svåra ångest, som försöker få allting att gå ihop på något sätt. Skrattade riktigt mycket åt de mest dråpliga situationer han hamnar i, eller snarare orsakar, som när han låter all sin inkommande e-post gå direkt till papperskorgen och hans chef frågar hur det kommer sig.
Ordfront förlag, 2010.