Recension: Isleken

  av: Christian Peters

Isleken är en grym saga med verklighetsbakgrund, den utspelar sig i Ryssland på 1700-talet och handlar om några karaktärers upplevelser under några kalla vinterdagar- och nätter. Den maktfullkomliga tsarinnan Anna Ivanovna dribblar med sina undersåtar som marionetter, men under allt finns en längtan att bli älskad. När hon nu inte blir det och hennes klumpiga försök att visa undersåten Golitsyn sin kärlek, säger han sig hellre vara med den fula och gamla puckelryggiga tjänarinnan Olga. Detta gör tsarinnan så ursinnig att hon låter bygga ett högt istorn där hon spärrar in Golitsyn och Olga nakna med bara varandra och isen till sällskap.

Det här är uppenbarligen en av de mer ovanliga romaner jag läst och som baksidan antyder gränsar den till både opera och kammarspel. Som opera skulle den vara mäktig och hisnande, som roman är den bra men inte till sin fulla rätt som den skulle bli om man gjort en dramatisering av den.

Christian Peters debuterar som romanförfattare, men är ingen rookie, han har både litteraturhistoriska faktaböcker och produktion av dokumentärfilmer med sig i bagaget. Man får hoppas att någon tar till sig denna story och gör något mer med den, för det är verkligen en kittlande berättelse.

Annonser

Recension: Tittaren

 av: Mattias Ronge
 
Kan man ha gått in i väggen om man har varit pappaledig i två månader och bara glidit runt och druckit kaffe i Buenos Aires? Nej, säger sig huvudpersonen i denna bok, det måste vara något annat som gör att han inte kan handla på Konsum utan att få ångest, att han bajsar på sig i sin egen hall och att hans lilla dotter har ett gammalt mansansikte.
 
Marcus börjar se konstiga saker efter sin ledighet men kundmötena där han fungerar som kriskonsult flyter på och alla vill ha hans tjänster. Han uppträder dock allt mer underligt inför sina arbetskamrater och familj men ingen verkar riktigt förstå vad som sker med honom. En turist dör inför hans ögon och Marcus klandrar sig själv för att han inte gjort mer, för att han bara varit en ”tittare”. I parallellhistorier får vi även följa den polske turisten och skälen till att han besöker Sverige. Vi får även följa Marcus kompis Peter som dribblar med miljonbiljopp i en firma han skäms för att han jobbar i. För varje sida kommer katastrofen allt närmare och flåsar dem alla i nacken.
 
”Tittaren” är en dråplig, rolig, spännande men även sorglig bok. Den rör sig i en överklassvärld där oddsen är höga och eventuella misslyckanden stora. Mest sympati får man förstås för huvudpersonen Marcus, som hela tiden kämpar emot sin svåra ångest, som försöker få allting att gå ihop på något sätt. Skrattade riktigt mycket åt de mest dråpliga situationer han hamnar i, eller snarare orsakar, som när han låter all sin inkommande e-post gå direkt till papperskorgen och hans chef frågar hur det kommer sig.
Ordfront förlag, 2010.