Recension: Tittaren

 av: Mattias Ronge
 
Kan man ha gått in i väggen om man har varit pappaledig i två månader och bara glidit runt och druckit kaffe i Buenos Aires? Nej, säger sig huvudpersonen i denna bok, det måste vara något annat som gör att han inte kan handla på Konsum utan att få ångest, att han bajsar på sig i sin egen hall och att hans lilla dotter har ett gammalt mansansikte.
 
Marcus börjar se konstiga saker efter sin ledighet men kundmötena där han fungerar som kriskonsult flyter på och alla vill ha hans tjänster. Han uppträder dock allt mer underligt inför sina arbetskamrater och familj men ingen verkar riktigt förstå vad som sker med honom. En turist dör inför hans ögon och Marcus klandrar sig själv för att han inte gjort mer, för att han bara varit en ”tittare”. I parallellhistorier får vi även följa den polske turisten och skälen till att han besöker Sverige. Vi får även följa Marcus kompis Peter som dribblar med miljonbiljopp i en firma han skäms för att han jobbar i. För varje sida kommer katastrofen allt närmare och flåsar dem alla i nacken.
 
”Tittaren” är en dråplig, rolig, spännande men även sorglig bok. Den rör sig i en överklassvärld där oddsen är höga och eventuella misslyckanden stora. Mest sympati får man förstås för huvudpersonen Marcus, som hela tiden kämpar emot sin svåra ångest, som försöker få allting att gå ihop på något sätt. Skrattade riktigt mycket åt de mest dråpliga situationer han hamnar i, eller snarare orsakar, som när han låter all sin inkommande e-post gå direkt till papperskorgen och hans chef frågar hur det kommer sig.
Ordfront förlag, 2010.