Recension: Isleken

  av: Christian Peters

Isleken är en grym saga med verklighetsbakgrund, den utspelar sig i Ryssland på 1700-talet och handlar om några karaktärers upplevelser under några kalla vinterdagar- och nätter. Den maktfullkomliga tsarinnan Anna Ivanovna dribblar med sina undersåtar som marionetter, men under allt finns en längtan att bli älskad. När hon nu inte blir det och hennes klumpiga försök att visa undersåten Golitsyn sin kärlek, säger han sig hellre vara med den fula och gamla puckelryggiga tjänarinnan Olga. Detta gör tsarinnan så ursinnig att hon låter bygga ett högt istorn där hon spärrar in Golitsyn och Olga nakna med bara varandra och isen till sällskap.

Det här är uppenbarligen en av de mer ovanliga romaner jag läst och som baksidan antyder gränsar den till både opera och kammarspel. Som opera skulle den vara mäktig och hisnande, som roman är den bra men inte till sin fulla rätt som den skulle bli om man gjort en dramatisering av den.

Christian Peters debuterar som romanförfattare, men är ingen rookie, han har både litteraturhistoriska faktaböcker och produktion av dokumentärfilmer med sig i bagaget. Man får hoppas att någon tar till sig denna story och gör något mer med den, för det är verkligen en kittlande berättelse.

Annonser

Precis beställt…

Isleken av Christian Peters, Albert Bonniers förlag, 2009.