Recension: Gränslös kärlek

av: Sofie Bager-Charleson

Gränslös kärlek handlar om Paul som kommer till Sverige som adoptivbarn och har otäcka upplevelser med sig i bagaget. Paret som adopterar honom har en romantisk bild av hur de ska hämta sin nye son och hur lyckliga de ska bli. Det blir dock inte riktigt som de tänkt sig. Barnets och adoptivföräldrarnas diametralt olika världar krockar med en smäll och adoptivmoderns önskan att nå fram till Paul lyckas inte, inte ens som vuxna kan de tala med varandra. Parallellt får man följa dåtid och nutid, både ur föräldrarnas och ur Pauls perspektiv. Som tonåring träffar Paul under en tid en flicka som blir gravid och när Paul i nutid möter sin vuxna dotter vet han inte hur han ska bete sig. Mötet blir dock en början till något nytt.

Jag tycker titeln på boken speglar mycket av innehållet, en svensk mors kärlek till sin svårhanterliga adoptivson, nyfunnen kärlek till ett vuxet barn, kärlek över nationsgränser och förbjuden, pervers ”kärlek”, manifesterad i incest. Det är en obehaglig historia, en grym och skrämmande barndomsskildring, som går över i en krock då det stackars barnet möter en värld han inte vet hur han ska hantera, med sina erfarenheter gör han andra människor illa, kanske för att bearbeta, kanske för att han tror det är så man beter sig. Men mot slutet av boken är det en ljus skildring, ett hopp om att människor ändå kan förändra sig trots att det har gått så fel från början.

Författaren till boken är psykoterapeut till yrket och det märks att hon har erfarenhet från att jobba med sådana här fall som beskrivs i boken. Det är mycket trovärdigt skildrat och hennes språk är lätt och flytande. En sak som är befriande med boken är att det inte är en historia som handlar om onda eller goda människor, snarare om onda och goda handlingar och valet vi har att välja rätt.

Annonser

Recension: Tittaren

 av: Mattias Ronge
 
Kan man ha gått in i väggen om man har varit pappaledig i två månader och bara glidit runt och druckit kaffe i Buenos Aires? Nej, säger sig huvudpersonen i denna bok, det måste vara något annat som gör att han inte kan handla på Konsum utan att få ångest, att han bajsar på sig i sin egen hall och att hans lilla dotter har ett gammalt mansansikte.
 
Marcus börjar se konstiga saker efter sin ledighet men kundmötena där han fungerar som kriskonsult flyter på och alla vill ha hans tjänster. Han uppträder dock allt mer underligt inför sina arbetskamrater och familj men ingen verkar riktigt förstå vad som sker med honom. En turist dör inför hans ögon och Marcus klandrar sig själv för att han inte gjort mer, för att han bara varit en ”tittare”. I parallellhistorier får vi även följa den polske turisten och skälen till att han besöker Sverige. Vi får även följa Marcus kompis Peter som dribblar med miljonbiljopp i en firma han skäms för att han jobbar i. För varje sida kommer katastrofen allt närmare och flåsar dem alla i nacken.
 
”Tittaren” är en dråplig, rolig, spännande men även sorglig bok. Den rör sig i en överklassvärld där oddsen är höga och eventuella misslyckanden stora. Mest sympati får man förstås för huvudpersonen Marcus, som hela tiden kämpar emot sin svåra ångest, som försöker få allting att gå ihop på något sätt. Skrattade riktigt mycket åt de mest dråpliga situationer han hamnar i, eller snarare orsakar, som när han låter all sin inkommande e-post gå direkt till papperskorgen och hans chef frågar hur det kommer sig.
Ordfront förlag, 2010.
 
 

 

Recension ”I en familj finns inga fiender”

av: Viktoria Myrén
 
Jag var på en författaruppläsning med författaren till denna bok. Orden var tunga och plågsamma men någonstans även hoppfulla. Ställde frågan om den var verklighetsbaserad men fick svaret att själva storyn inte var det även om det fanns bitar av henne i berättelsen. Det brukar ofta vara så.
Boken handlar om Marie som finner vardagen så oöverkomlig att hon är tvungen att lämna den så att hon inte gör illa sin familj, framförallt sina barn. Ilskan tar sig fram i henne och hon måste fly den för att inte slå. Hon tar ett brejk från jobb och familj och bosätter sig i en stuga ute på landsbygden.
Här får hon vara ifred, även om människor hon inte hade räknat med dyker upp, först en rödhårig vacker kvinna som kört fel och som tar en erotisk plats i Maries liv, en manlig kusin som dyker upp då och då samt Maries mamma som tränger sig på och tar upp det lilla utrymme som Marie har skapat sig.

Rädslan att säga ifrån är stark, både till sin mamma och till sina barn och jag får intrycket av att Marie kvävs i sina relationer, de tar och hon tar emot och vågar inte värja sig. När jag läser blir jag ibland frustrerad men jag kan också känna igen mig. Rädslan för vad som kommer att hända om man säger ifrån, blir vansinnigt arg finns där hela tiden och stoppar impulser. Mönster i familjen går igen och som jag uppfattat det är det ett av grundtemana i boken.

Språket är vackert och historien sorglig men samtidigt är det en modig historia som böljar fram över sidorna, det är modigt att skildra en kvinna som inte klarar av att ta hand om sina egna barn, ett av vårt samhälles stora tabun.

Ordfront förlag 2010.