Recension: Kokongen

av: Anette Kindahl
 
Visste inte riktigt vad som väntade mig när jag började läsa ”Kokongen” som släpps på bok imorgon, fredag men finns att låna digitalt via biblioteken redan nu. Namnet på boken sa mig inte så mycket, men väckte mitt intresse.Berättelsen, huvudsakligen skriven i jagform, handlar om Sarah som jobbar på ett museum med att inventera gamla föremål. Hon håller till i ett magasin hela dagarna, får då och då besök av den historiemåna intendenten och en flirtig saneringskille från Anticimex. Efter ett tag sjunker arbetsmoralen då högarna med material som ska katalogiseras bara växer och växer och Sarah bäddar in sig i sin kokong, ett gammalt mögligt täcke och börjar fundera över sin släkts historia. Man får följa Sarahs mormor och dennes bror Knut, föräldrarnas kärlekslösa förhållande, en gammal mordhistoria från 70-talet och så Hermann Göring på 30-talet, de senare dock berättade utifrån ett tredjehandsperspektiv. De olika berättelserna knyts samman på ett riktigt snyggt sätt och kapitlen är spännande och intressanta. Karaktärerna är härligt galna och oförutsägbara, jag gillar verkligen huvudpersonen Sarah som inbillar sig saker, struntar i att jobba, pratar med gamla skyltdockor och gör egna små efterforskningar kring släktens historia.

Museipersonalen är klockrent skildrad, utställningsdamerna med stora smycken som tisslar och tasslar och intendenten som är så rädd om föremålen att de helst ska hållas inlåsta och aldrig tas fram. Pikarna om att Sarah sitter inlåst hela dagarna haglar över henne, lite nedlåtande. Hierarkin är tydlig och deras olika roller gjutna.

Språket är bra, lättläst och enkelt. Med få ord skapar författaren stämningar, känslor, dofter och syner.

Det enda jag tycker stör tempot i berättelsen är avsnitten som handlar om Göring, här tappar berättelsen fart och att skildra hur en historisk person tänker och känner sig blir för mig alltför overkligt och känslan av att befinna sig i fiktionens värld försvinner en aning. Han spelar dock en viss roll i berättelsen och kan gott få vara kvar där i bakgrunden, men kanske inte på en så pass framträdande plats.

Detta är en sådan bok som man aldrig vill ska ta slut, jag hade önskat att den var dubbelt så tjock eller åtminstone 100 sidor till. Ser verkligen fram emot nästa bok.

Annonser

1 kommentar (+lägga till din?)

  1. Emma
    Apr 30, 2010 @ 14:41:33

    Later onekligen intressant, den borde jag definitivt kolla in!

    Svara

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: